Jag har nog mist henne för alltid nu

Jag tror faktiskt det. Det finns inget kvar att förlåta längre. Alla lögner, alla historier. Jag vill inte höra dem längre. Jag vill inte höra dem där orden om att du är ledsen för allt. Vaddå allt? Är du ledsen för vad du har gjort med ditt liv eller med mitt?!
Jag orkar inte vara stark mer. Jag har känt smärtan invändigt. Du kommer aldrig att bli den där mamman som jag hade när jag var liten. Du kommer alltid att vara mamman som slösade pengar på alkohol istället för på räkningar. Du kommer alltid att vara som dina egna föräldrar.
Jag är ledsen, men jag har mist dig. Jag finns här för att jag måste. Men jag kan inte hantera det mer.

Allting blir inte bättre av dig heller (ML), du gör mitt liv svårare.. Fast att jag tycker om dig. Jag kan inte hjälpa att jag reagerar som jag gör.. Du betyder för mycket för mig. Ena dagen är allt kanon och du är hur härlig som helst. Nästa dag vet man inte ens var man har dig. Behöver jag ens vara orolig? Vad menar du egentligen när du säger saker? Vad ska jag tro? Är alla killar så här?
Du är så fin. På alla sätt och vis. Men fan, det sårar mig