En grå vardag

Klockan behövde inte ens ringa idag.
Jag har fått en personlig väckerska i form av tanten snett över gatan. Synd bara att hon alltid ska väcka mig klockan 4 på morgonen. Men någon nytta ska väl hon ha och tydligen är jag hennes senaste offer. För jag känner mig faktiskt som ett offer.

Att orka resa mig ur sängen vid kvart över åtta/halv nio är inte heller någon hit. Det funkade idag. Men funkar det imorgon när jag börjar halv 10? Nej, knappast.

Jag har dessutom konstaterat att jag är en väldigt lat människa. Och detta har gjorts nu på morgonen. Smart. Att ta bussen till jobbet när jag kan gå i ca 30 min för att ta mig dit.. Men är man lat så är man.

Death Cab For Cutie, vrålar ur högtalarna. Detta tyder på en seg dag.

Vädret ute är molnigt. Riktigt molnigt. Och det blåser. Men inte lika mycket som igår. Men det blåser. Vädret är egentligen något som är lagom överskattat. "Ohhh det måste vara fint väder ute nu, för jag har semester". Hur många tror ni bryr sig? JAG måste vara inomhus och jobba för att NI/DU ska kunna ha er jävla semester. Jag har inget emot det, för jag får ju betalt. Men jag hade velat ha DIN lön istället för den jag får. Då hade allting varit kanon.. Men det kan man ju bara glömma om. Sanna jobbar där jag jobbar. Sanna är en cool människa. Hon och jag brukar ha roligt ihop när vi jobbar. Så, så hemskt är det inte att jobba där jag jobbar.

Igår. En norrlänning. "Du är bra". Man tackar. Inte värsta ofta man hör sånt. Så tack så mycket. Det värmer. Lovar.

Nu har jag filosoferat. Precis att jag ens kan stava ordet. Klockan är 8.58. Det enda jag skulle ha sagt var att idag är det en grå och trist dag. Inte ens ML kan få den att bli ljus och bra. Snälla, låt dagen på jobbet gå fort.