En dag lika tung som vädret

Jag är på riktigt riktigt dåligt humör. Jag är så jäkla trött, somnade vid fyra tiden imorse. Wow. Jag hatar det. Jag försökte till och med vara smart med att läsa lite, för det brukar göra mig riktigt trött. Men inte denna gången inte. Så jag fortsatte bara att läsa och läsa och läsa.. Till råga på allt så var boken till och med bra.

Det blev liksom för mycket av allt igår. Förlåt mig. Jag skäms faktiskt lite för jag vet att du gjorde det för att göra mig glad. Men jag blev bara arg och ledsen. Jag vet med mig själv att det var mitt fel och inte ditt.. Jag vet att det inte är slutet, men jag förstår om du blev sårad för det hade jag blivit.. Men felet var helt och hållet mitt och jag brukar inte erkänna när jag gör fel, för jag är för stolt för det.

Att höra alla bra saker är en sak, jag älskar att höra det. Men jag tar inte åt mig. Jag borde ta åt mig, men jag gör inte det. Jag är helt enkelt för.. Stolt.. Jag vill alltid vara så stark på utsidan medan jag på insidan kokar av rädsla, sorg eller vad det nu är.

Just nu känner jag bara att allting är ett kaos. Jag orkar inte ens göra något åt det eftersom jag inte vill. Visst, jag vill inte ha kaos omkring mig.. Men jag har inte orken till att reda upp saker kring ditt liv. Du är trots allt vuxen och får ta ditt ansvar. Jag har hela tiden ett ansvar och det är mitt eget. Att jag sköter mina saker, betalar räkningar i tid, kommer i tid till jobbet osv. Hur vill du att jag ska orka leva om jag måste se till så att du också fixar dessa sakerna?
Du tror verkligen inte att jag genomskådar dig. Du är så himla enkel att läsa. Jag har trots allt levt med dig i 19år. Jag vet hur du fungerar och jag vet att du ljuger för mig. Du ljuger mig rakt upp i ansiktet. Du är en stor jävla lögnare. Du kan inte ens vara ärlig mot din egen dotter. Inte heller mot din son för den delen. Det enda du tänker på är att rädda fejset utåt. Att alla andra ser hur "bra" du har det. Men hur "bra" har du det egentligen? Du skiter totalt i dina barn. Du bryr dig bara om dig själv. Jag vet inte hur längesen det var som du sa att du älskade mig eller sa något uppskattande till mig. Jag känner mig alltid så nertryckt när jag har dig i närheten. Det är därför jag vill härifrån. Men framförallt flyttar jag för att jag vill göra något nytt och plugga det som jag verkligen älskar. För dig älskar jag inte lika mycket mer. Det låter som om jag flyr från problemen och visst, det får jag hålla med om att jag kanske gör. Men samtidigt så kommer jag att må så himla bra att jag inte har lust att tänka på att det är som det är här.

Nu är det bara 10 dagar kvar. Jag längtar ihjäl mig. Och pappa, det är dig jag älskar av hela mitt hjärta. Du kommer alltid att vara den pappa som försvann men som insåg vad som höll på att hända. Du var och är min räddning. Tack för att du finns i mitt liv igen.