Skåne, good bye

Detta inlägget borde egentligen skrivas imorgon. Men imorgon kommer jag inte att ha tid till att göra det.

Jag har varit helt underbart kass på att blogga nu i veckan. Men allting beror på två saker. Flytten och ML. Jag har suttit vid datorn i veckan, det har jag. Men jag har suttit och snackat skit på MSN med ML vilket har gjort att jag helt enkelt inte har skrivit av mig här.

När vi nämner flytten, så vet jag inte hur man ska se det.. Positivt eller negativt? Det positiva väger över, det måste jag få erkänna. Hahahaha.. Det finns två negativa saker, den ena är att det är jävligt rörigt här just nu på rummet och det andra negativa är att jag kommer att sakna sjukt många människor. Men jag vet att de finns kvar när jag kommer hem igen.

Det var dessutom sista dagen på jobbet i torsdags. Jag gick hem med orden från chefen "Du är en av de goaste tjejerna här Frida". Tack för mig.

Hur känns det då att lämna Skåne?
- Jag vet inte riktigt.. Det känns nervöst. Det är så himla mycket som jag lämnar här. Jag lämnar hela mitt liv härnere och flyttar till ett helt annat och nytt liv i Falun. Jag ska bli inneboende med en annan tjej (vi kallar henne för E här på bloggen) som jag aldrig i hela mitt liv har träffat. Det om något är otroligt nervöst. Hur är den här människan? Kommer jag att orka bo med henne? E är iallafall en tjej som är lika gammal som mig och som dessutom ska plugga exakt samma program som mig! Förstår ni vilken tur jag har haft?!!! Jag är grymt glad över det, för då har man någon som man lär känna rätt fort däruppe... Jag som var orolig för att det skulle vara en galen psykopat på 30 bast.. Tur för mig. Hehe. Jag är stolt över att pappa ska hjälpa mig med allting. Han kommer att köra mig upp tillsammans med alla mina saker. Me's happy for that.
Jag känner också att jag nu har avslutat ett "kapitel" i mitt liv. Jag är vuxen, jag flyttar hemifrån, jag är självständig. Men framförallt. Jag vet att jag kommer att klara mig galant och att jag börjar om på ny kula och kan bli lycklig för första gången i mitt liv.
ML betyder förstås fortfarande lika mycket som han alltid har gjort. Nu kommer vi dessutom att bo närmre varandra och det ser jag enbart som positivt. Kanske, kanske kan allting utveckla sig där om man har lite flyt. För han är en av få som får mig att känna mig uppskattad.
Känslan av att lämna Skåne är som sagt var splittrad. Nu när jag dessutom har pratat med E, så känns allting mycket bättre och jag kan känna ett sorts lugn inom mig som gör att jag mår bra och ser framemot allt!
Bara för att nämna någonting nu, så kommer bloggen att ligga nere i ca 1 vecka (hoppas det inte blir längre!) för jag och E har inget internet i lägenheten vad vi vet iallafall. Men TV:n fungerar iallafall och om någon tvunget behöver nå mig, så har ni ju mitt mobilnummer (jaa, alltså mina vänner då.. ) ....